Post.

I brevlådan damp det ned ett par texter från Miranda. Det gjorde dagen. Tyvärr har jag inte hunnit mer än att läsa igenom dem, för nu i April måste jag nämligen plugga 100%, jobba heltid, skriva förra årets förbannade B-uppsats, åka iväg 10 dagar till England, spela in, spela upp, kräkas och göra klart projekt till en film och en föreställning.

Miranda: diskbänksrealism?

Känner verkligen för något i stil med Kofot/ Packtejp. Inget jäkla stockholmspopsnöretrams som man lyckas omringas av här borta.

Måste nog ta mig en titt på ett lilnicewolfklipp för att landa.

/t.