tystnad, tagning

Mitt här i tystanden som uppstår när jag verkligen inte orkar engagera mig i någonting kreativt, men ändå brinner för att inte ligga i sängen med datorn i knät och titta på fetmadokumentärer hela dagarna, återkommer jag. Kanske inte lika spektakulärt som en fågel fenix, men jag känner ändå att jag vill romantisera min återkomst till det lite mer ambitiösa och konstnärligt självförverkligande livet, med att säga att jag, likt fågel fenix, återuppstår. Och jag har helt vansinniga saker för mig.

Jag
- skriver en pjäs. Eller två. Just nu ser det ut som att den ena kommer bli någonting medan den andra bara kommer förbli ett utkast gömt i en mapp på datorn.
- har börjat maratonläsa böcker igen efter att jag kom fram till att det var möjligt. Och romaner är inte alls lika kämpiga att ta sig igenom som avhandlingar från 1967, så mycket läst blir det.
- skissar på novellidéer. Novellidéer. Ordet novell, idé och jag har inte befunnit sig i samma mening sedan den tidiga gymnasietiden då jag tvingades skriva dessa dödsdömda verk.
- har även återupptäckt mitt intresse för att skriva långa poetiska verk. Senast jag gjorde det blev vansinnesdådet 16 sidor långt så vi får se var jag ska hamna denna gång.

Samtidigt skriver jag C-uppsats om radioteater och försöker att inte halka på isgatorna.

klart slut.

/miranda

Potpurri i Ryskt romantiserande.

Jag avskyr ordet potpurri.

Men har under de senaste veckorna blivit helt betagen av Ryssland och dess kulturella alster. Det hela började en dag när jag fick en anekdot berättad för mig av en konstnärspensionär i någon av Gamla Stans bakgator. Mannen i fråga sålde ett exemplar av Petersburgsnoveller till mig och talade varmt om Gogol samt om hur varmt Dostojevskij talat om Gogol.


Då denna novellsamling kan te sig en smula tunn för att vara rysk, tar jag mig långsamt fram, sida för sida. Hittills har jag tagit mig igenom den fantastiska Kappan.

I helgen beskådade jag en dokumentär om ryska moderna dansare som lever i en av Rysslands mest radioaktivt förorenade städer, blev helt sonika så hjärtnupen att jag började attacklipa.

Semester 2011 har i tanken börjat planeras, till detta väldiga rike i öst.

/tanja

Prokrastinering/ Handlingsförlamning 1.0

Det är alldeles för många punkter på att-göra-listan inför morgondagen som ännu inte avbockats. Hamnar därför i ett paralyserat tillstånd och gör därmed; ingenting.

Ingenting, förutom att mata mig själv med Jan Stenmark och Östkusts-Hip-Hop anno 1997.


/tanja

viktig historisk person och ständig inspirationskälla

Rock over London, rock on Chicago

/Miranda

Frölundas djurklinik 04:45

En vandrande pinne
har ingen plats
bland Gud och hans
änglar

/Minandra

Radiotystnaden

Jag har bland annat varit i Bohuslän och slagit ihjäl tid, blivit inspirerad och klämt ur mig ett work-in-progress som även ni kan få smaka på.
Känn efter, låt den rulla på tungan.

Du är vacker för du är trasig
inga
händer inga fötter kvar
Du är vacker för du är galen trött och
ensam
vaken i förorten
till ditt gamla liv

/Miranda

Skurhinken.

Jag lär mig mycket om uppskattning nuförtiden. Särskilt när jag sitter på knä och skrubbar golv och toalettstolar på jobbet, blir yr av klorin och rengöringsspray och river upp knäskålarna. Då känns det ganska bra att veta att man ska få sitta ned i såntdärn't grönt gräs och lyssna på musik på Parklifefestivalen ikväll. Ja, tack.


/tanja

jadu, Charlie

“There is a time to stop reading, there is a time to STOP trying to WRITE, there is a time to kick the whole bloated sensation of ART out on its whore-ass.”



/Miranda

Bäst att Bräsera.

"Hjärtat är en hård köttig muskel som fordrar lång tillagningstid"

/tanja.

dina blockerade sinnen

Det är faktiskt såhär att jag för tillfället är ganska oinspirerad. Har långa, pretentiösa samtal med min lillebror om det här med tolkning av konst, och det är ungefär där det stannar. Hela mitt skapande väsen har stannat. Jag läser inte jag skriver inte jag kladdar inte ner små figurer jag städar inte mitt hem. Hänger inte upp tavlor som ramlat ned.

Jag tittar på film och grinar istället. Rättar till sängkläderna, lagar mat. Får beslutsångest, gör inte någonting jag måste.

Lyssnar på annan musik än vanligt och idag upptäckte jag att ljus sirap är gott på pannkakor.

/Miranda

Post.

I brevlådan damp det ned ett par texter från Miranda. Det gjorde dagen. Tyvärr har jag inte hunnit mer än att läsa igenom dem, för nu i April måste jag nämligen plugga 100%, jobba heltid, skriva förra årets förbannade B-uppsats, åka iväg 10 dagar till England, spela in, spela upp, kräkas och göra klart projekt till en film och en föreställning.

Miranda: diskbänksrealism?

Känner verkligen för något i stil med Kofot/ Packtejp. Inget jäkla stockholmspopsnöretrams som man lyckas omringas av här borta.

Måste nog ta mig en titt på ett lilnicewolfklipp för att landa.

/t.

överlevande

Du går sönder i mig
jag sover i ditt hjärtas gamla lokaler

minns dig som du var

Teaser.

Mediahuset, Högskolan Dalarna

Det är ett privilegium att få sitta i Falu Stad bredvid allkonstnären, men framförallt poeten Miranda. När vederbörande försöker sammanställa en rapport om kontrollrumsplanering samtidigt som jag ägnar mig åt dansanalys, tas emellanåt en paus för att diktera eller läsa upp ett verk eller två.

På en sönderriven filmfestivalflyer har hennes senaste nycker antecknats och blygsamt skickats över bordet:

Intensifiera dina val
vinn mer pengar på lotto
skriv din självbiografi
i Gobiöknens sand

/Tanja

mörker och sånt

Jag har bytt meddelandesignal på min mobiltelefon till en åskknall och jag skriver sånthär nuförtiden:

Jag har distorsion i mina
lungor
håller dig vaken
nätterna igenom
drar orena dödsackord
som rakblad
ur min hals

.

Det är som att djävulen
slitit allt jag älskar
ur mina händer

säger att det är hans
han får göra vad han
vill med det


Tanja: när vi sammastrålar i Stockholm föreslår jag en liten sammaställning av användbart material. Och nu har jag bara en sida kvar i slarvanteckningsboken så jag måste köpa en ny.

/Miranda

Blogga om blogg.

Lou Reed i Tweed
Det där med Falun, ordvitsar, fyndighet. Lite i stil med "Dagens Depp".

/tanja

De där islänningarna.

/tanja

Pop-up.

Miranda: a softer world kan vara hur bra som helst, särskilt om natten. Illustreringstankar?

En ny celloglider kommer infinna sig i din hand nästa gång vi ses.

Själv går jag i utformningstankar, det här med pop-upformat känns ganska rätt. Särskilt lampan.

Själv är jag helt oförstående angående konstruktionerna, men du med rosett- och origamikunskaper borde väl kunna luska på något?

/tanja

a softer world

Internet gör det för enkelt för mig att behålla min sentimentalitet om nätterna.
Alldeles för enkelt.

asofterworld.com

och det är sånthär som får mig att vilja skriva långa passager om att vakna i en snödriva och minnas hur alla man någonsin känt just omkommit i 2010s värsta seriekrock.
På en tisdag.

/Miranda

allt har redan skrivits

Ja, och det är därför jag har svårt för att sätta ord på kärlek.
Ska man snida till varje ord som om det aldrig sagts tidigare? Finna nya användningsområden?

Och mina händer
rör sig över ditt skrivbord
memorerar varje ådra
du rört vid


Och en liten rad som faktiskt till och med var upphängd i Tanjas falulägenhet:

Efter en välbehövd sträckning
kräktes jag sakta upp mina inälvor
och gick till jobbet

(cello supergliden är borta. Mitt hjärta blöder.)

/Miranda

Mellan 15 0ch 19.

Funderar ofta på det där med "nyskapande", existerar det fortfarande? Kanske geografiskt på något vis. Om man kastar om ord i en mening får man ju en ny mening. Inget plagierande här inte.

Som denne smått återkommande herre säger mellan sekunderna 15 och 19:



Eller som gamle gode Picasso en gång sa:
“Good artists copy, great artists steal”

I övrigt gillar jag verkligen burken.

/tanja

plagiering

För att lite kort återgå till slumpen.:

Om man skulle ta alla böcker i ens bokhylla, skriva av de två första orden i första meningen i varje bok och sedan sammaställa dessa (med viss korrigering och omkastning), är resultatet då något slags plagiat?



När jag var yngre roade jag mig ofta med att skriva ord på lappar. Jag samlade dom i en burk och när jag behövde skriva någonting tog jag fram burken, plockade upp fem ord eller fler, kanske färre, och skrev utifrån dessa.

/Miranda

Tisdagsrim, och tonvikt på musik

Jag återkommer med mer relevanta iakttagelser och reflektioner angående slump och dylikt.
Dock har jag upptäckt att:

• i och med mitt senaste skolprojekt som mynnade ut i en finstämd låt där gitarroljud spelade en stor roll har jag börjat uppskatta alla möjliga oljud. Detta gör alltså att jag på allvar kan säga att jag uppskattade fåglarnas musikskapande. Lägg på en långsam, djup stämma á la Einstürzende Neubauten eller Tom Waits, och jag är helt med.
  
• distorderad griffeltavla låter som ett nytt och spännande, framför allt användbart instrument.

Och apropå Einstürzende Neubauten (vill man inte titta/lyssna på tyskt prat så kan man hoppa fram till ungefär 5 minuter in):



/Miranda

Reda ut/ Linda in.

Miranda: Det jag försökte förmedla häromnatten blev aningens diffust. Det handlar om den ständigt närvarande slumpen.
Freud har lämnat oss, kvar finns:

• Luke Rhinehart med sitt tärningsliv
• Merce Cunningham & John Cage med den noga utstuderade slumpkompositionstekniken.
• Författaren Georges Perec(med den fantastiskt utåtriktade ansiktsbehåringen) som totalt utesluter bokstaven E i romanen Försvinna.
• Noveller och Poesi som klippts upp för att slumpmässigt sättas ihop och ta ny form.
  

Kommentar på detta?

/tanja.

03.33

• Förra veckan läste jag partituret till 4′33″:

I
TACET
II
TACET
III
TACET

• Fågeln verkar ha haft en central roll idag(?)

/tanja.

Välkommen

...på en liten resa såhär mitt i vintern.
Det här är början på ett projekt som jag och min följeslagare/sidekick/kompanjon/partner Tanja har ruvat på länge. Projektet ska mynna ut i en bok där grafisk formigvning, konst, poesi och musik sammanförs och kompletterar varandra på de mest makalösa vis.

Med oss på resan kommer vi givetvis ha fler än bara oss själva, då man som två inte kan bemästra alla strängar på banjon. Exakt vilka som får vara med är inte bestämt än.

Och det här kommer vara platsen där allt det här sammanförs. Dikter, utkast, inspiration (kan någon plocka ut det ordet ur min vokabulär, jag tror jag måste kräkas) och andra saker som visar hur arbetet fortgår.


Då jag tror att det främst är jag som kommer att stå för den ordande delen i det hela, åtminstone till att börja med, så inleder jag det hela med ett par rader ur anteckningsboken.

-

Likna mig inte
vid ditt ömmande behov av
skaparglädje
likna mig inte vid ett konstverk
du måste måla klart

-

/Miranda